Ystads sandskog

Modellering av kustskyddsstrategier – Ystads sandskog

Den attraktiva badstranden vid Ystads sandskog är en av de mest erosionsutsatta kuststräckorna i Sverige och Ystads kommun har därför genomfört regelbunden strandfodring här under mer än 10 år. Sedan flera decennier har det av samma anledning även funnits hårda kustskydd (hövder samt friliggande vågbrytare) på plats. Dessa har stabiliserat stranden lokalt, på bekostnad av nedströms liggande naturreservat, var erosionen i stället ökat. Ystads kommun har därför velat ta ett helhetsgrepp om situationen och gett DHI uppdraget att modellera olika åtgärdsscenarier i syfte att ta fram en optimerad kustskyddsstrategi som fungerar över hela området och över längre tid.

Genom upprättande av en tvådimensionell kustmorfologisk modell (MIKE 21) har fem principiellt olika strategier tagits fram i nära dialog med kommunen. Dessa har utformats för att konceptuellt testa hur olika typer av strandfodringsstrategier kan samspela med befintliga, hårda kustskydd samt identifiera deras respektive för- och nackdelar.

Visualisering av beräkningsnät och tre kustlinjescenarier.

Exempel på ett av de modellerade megastrandfodringsscenarierna.

Fokus har legat på att undersöka vilka lösningar som kan:

Reducera antalet ingrepp i kust- och havsmiljön.
Återställa sedimenttransportens naturliga dynamik.
Vända den negativa erosionstrenden i naturreservatet nedströms.

Utifrån modellresultaten och den fördjupade förståelsen för sedimenttransporten längs kusten kan Ystads kommun nu ta nästa steg mot en långsiktigt optimerad kustskyddsstrategi.

Fakta

Strandfodring innebär att man breddar en strand genom att hämta sand från havet och återför den till kusten. Med tiden kommer emellertid denna sand att omfördelas och transporteras vidare av det förhärskande vågklimatet, men under denna process verkar sanden som buffert för att skydda stranden från ytterligare recession. Hittills har man i Sverige endast genomfört strandfodring med mindre volymer, vilka därför behöver upprepas redan efter några år för att strandens rekreationsvärde skall bevaras. På senare tid har man runt om i Europa emellertid börjat tillämpa så kallade megastrandfodringar; genom att placera ut en större mängd sand kan man låta naturlig vågpåverkan sprida denna och förse nedströms strand med sand i många år framöver, en så kallad ”sandmotor”. Denna princip reducerar antalet ingrepp i kustmiljön och främjar områdets naturliga kustdynamik. Reducering av antalet strandfodringar kan även vara ekonomiskt fördelaktigt då logistik och anläggning kan ske mer effektivt, vid ett samlat tillfälle.